Anhörig? Tips till dig som är anhörig till någon med psykis ohälsa

Mina erfarenheter av psykisk ohälsa och vad jag hade velat att min anhörig hade kunnat göra för att hjälpa mig ur min ätstörning.

anhörig

Förra inlägget skrev jag om forskningen som finns kring hur det är att vara anhörig. Hur de känner sig när någon i deras omgivning lider av psykisk ohälsa.

Jag vill betona att det är inte lätt att vara anhörig och det finns inga rätt eller fel. Det är heller inte lätt för personen som mår dåligt heller. Vilket gör situationen mer komplex.

Det är så enkelt för mig att med facit i handen säga ”såhär hade min omgivning gjort” eller ”varför gjorde de inte såhär”. Jag vill också säga att det som gjordes då inte var fel. Det var det enda de visste då. jag visste själv inte mycket bra. Men med mina erfarenheter av det och insikter i efterhand så hoppas jag kan hjälpa någon som är inne i det nu eller ifall man hamnar där. Ha någonstans i bakhuvudet vad man kan göra.

Tips på vad man göra till anhörig

  • Fråga om allt är okej. 
    När något jobbigt händer i livet, oavsett hur litet eller stort det är, så börjar personen som mår dåligt att bli nedstämd. Tillbaka dragen och mycket mer för sig själv. Jag tycker jag visade det tydligt då jag gick från att ändå vara någorlunda social till att klippa kontakten med alla. Jag var inte nåbar alls. Det krävdes att man ringde minst 10-20ggr innan jag ens svarade. Men min upplevelse var då att trotts att jag visade tydligt så var det aldrig eller sällan någon som frågade ”Hur är läget?” ”Är allt bra”. Så våga fråga, prata om elefanten i rummet som alla ser men ingen pratar om. Ibland räcker det att ventilera.
  • Hur kan jag hjälpa till?
    Försök visa intresse genom att fråga vad du själv kan göra för att hjälpa till. Risken finns att personen säger ”vet inte”. Vilket det kan vara så, man vet inte för det som händer är nytt. Men säg då att du finns där. Bekräfta personen att det är okej att prata om det.
  • Om man inte vet – ventilera
    Om personen säger att de inte vet vad du ska göra. Fråga då vad det är för tankar som går just nu? Vad känner du just nu. Att högt säga sina tankar och känslor klargör även för person i fråga också.

Sen vill jag även ge alla anhöriga ett enormt beröm. För att ni vill och orkar. Det finns inga skyldigheter för er att göra något. Men att ni gör det trots det. Jag lovar det kommer personen verkligen att uppskatta om inte då senare.

Tips från en läsare

Jag fick en kommentar i förra inlägget som gav ett så fint svar som jag tänkte dela med mig

Min syster har haft psykisk ohälsa större delen av ditt liv. Både med en skev självbild, ADHD och bipolär sjukdom. Det tog år innan vi kunde komma på hur jag kunde hjälpa. Det första och största tipset jag kan ge är; säg ALDRIG ”jag förstår”. För det gör du verkligen inte. Inte ens lite. För allas olycka är individuell och unik för just den personen. Ett annat tips som fungerar för oss är att när hon behöver prata så börjar vi konversationen med ”vad behöver du från mig? Bara lyssna? Bara hålla med? Säga vad jag tycker? Ge råd?” Det underlättar både för mig och för henne för då vet jag vad hon vill ha av mig och hon blir inte frustrerad.

Vad säger ni andra?

Arijola
Hjälper människor att bygga självkänsla.

Säg vad du tycker!